Jag vet inte hur jag annars skulle beskriva honom, min hane.
Sen jag började få ont så har han verkligen gjort allt han kunnat för att underlätta för mig. Han tar det mesta i hemmet, han lämnar och hämtar sonen på dagis, han sköter allt med sonen hemma, han tar hand om djuren och framförallt så tar han hand om mig.
Han hämtar saker åt mig så jag inte ska behöva resa mig, han masserar mig när jag har ont, han pysslar om mig på så många sätt, målar mina naglar och hjälper mig färga håret.
Måla naglarna tycker han ju är kul eftersom han får göra roliga figurer, men färga håret är inget han gillar direkt. Men han gör det ändå för mig, för han vet att det gör ont att stå för länge och vrida sig i spegeln.
Han tröstar mig när jag är ledsen för att jag känner mig som världens sämsta mamma när jag inte får lyfta min son.

Listan på saker han gör för mig kan göras oändlig. Jag är så otroligt tacksam och glad över att jag har en så bra hane. Just nu har jag svårt att visa det, eftersom jag inte kan göra så mycket för honom, men när allt är över, då ska han få något riktigt fint.

Han är världens bästa livskamrat.
Han är världens bästa far.

Jag älskar min Robin Jakobsson <3