Jag fattar inte, jag har tappat lusten till allt.
Jag hatar att vara hemma, jag hatar lägenheten, jag hatar att jag gör 97% av allt som måste göras, jag hatar katterna och jag hatar Jens.
Eller det är inte jens jag hatar, det jag hatar är oss. Jag älskar honom, det gör jag verkligen. Men jag hatar att det inte händer nått. Vi sitter här vi vårt lilla bo och glor. Jag orkar inte det. Jag vill att det ska hända nått.
Jag är trött på att jag gör allt och jag är trött på att tjata på honom.
Jag vet att han också är trött på att jag tjatar. Men det händer ju inget. Jag har bett honom i en vecka nu att byta lampan i hallen för jag klarar inte det själv eftersom att jag inte når. Men det har fortfarande inte hänt nått.
Han kan inte diska om jag ber honom för då är han får trött.
Visst jag förstår att han är trött eftersom att han sitter uppe hela nätterna och sen sover hela dagarna. Men jag vill att han ska hjälpa mig.
Sen blir han skit sur när jag inte vill mysa, men jag kan inte ta det lugnt när det är så här.
Det ser ut som fan och det luktar illa. Jag klarar det inte!!
Jag vill flytta hem igen, men då vet jag att jag förlorar honom.
Men jag är så himla trött på att alltid behöva må dåligt så fort det är dax att gå hem. Så trött på att inte kunna sova för att vi har massa räkningar men inga pengar. Jag är trött på all stress. Jag håller på att bryta ihop igen. Och det är något som jag inte vill. Jag orkar inte mer tid på psyket!!!!!
Åh, just nu är jag så sur och ledsen så jag skulle kunna mörda någon...
Men det går väl över.

Jag gör som vanligt, skriver några rader om mitt inre, ler och ser glad ut så alla luras av mitt yttre....

Nu ska jag städa, åka iväg med mamma, komma hem, och fortsätta städa..........


wsabjk.msd,s'äfåbedn -as
djoprgjod zxdnik........