Det är lite roligt hur fort en person kan ändras i ens ögon. Från att ha varit den där starka personen som man tror vågar stå upp och säga vad den tycker, som inte lyssnar på andra och framförallt inte låter sig bli nedtryckt till att på bara några sekunder bli en så totalt främmande liten människa.
Jag kan inte hjälpa det, jag blir besviken. För mig är det helt ofattbart. Det tar nog ett tag att smälta.

Nu efter lite tänkande... Hade vi inte en liknande diskussion för ett år sen? Eller var det om den andra?

Du väljer själv hur du formar ditt liv. Du väljer vilka som ska få vara med och bestämma i det. Gör det som känns rätt för DIG, men tänk gärna två gånger.
Våga hoppa och satsa eller sitta säkert och se på?

Jag sa fuck you och hoppade, andra fick tycka som de ville. Det var kämpigt och det blev en del tårar. Men idag är jag så lycklig! För jag sket fullständigt i vad de andra tyckte!

Puss :)