Idag är jag ledig från praktiken, skönt.
Men blir ju lite lätt koko av att jobba där. haha.

Blev så himla glad imorse när dem ringde från Jens skola och skällde på honom för att han inte va där.
Han gick dit och jag fick vara ensam, men katterna och mitt kaffe.

Det känns inte så bra just nu, jag har en stor klump i magen.
Jag vet inte vad jag känner längre, det är jobbigt.
Jag älskar honom, det gör jag. Eller är det bara ett begär?
Det är jobbigt när han hela tiden ska veta vad jag gör och så fort jag vill göra något som han inte vill eller om jag bara vill vara ensam så blir han så sur. Och jag blir rädd.
i helgen jobbade jag delat. Så jag va ledig tre timmar mitt på dagen. Han va hos sin bror och jobbade och jag vill gå hem till pappa och äta och vila en stund, så att jag skulle orka jobba hela kvällen sen.
Jag ringde Jens och sa att jag skulle hem till pappa, och det blev så klart ett jävla liv..
Blev inte mycket vila den dagen.

Igår jobbade jag också hela dagen och hade två timmar rast. Mamma mådde dåligt så jag ville träffa henne på rasten och få henne att må lite bättre. och han blev lika sur då, fast han va hos sin bror och jobbade.

När jag jobbar så får jag sova hos pappa om jag vill, då får jag skjuts till och från jobbet och slipper gå i kylan och jag får sova lite längre, vilket verkligen behövs. Jag har erbjudit honom att vara hos pappa med mig, och vi är nästan alltid själva då. Men nej.

Jag ser inte längre vårat hem som ett hem, mer som ett fängelse.
Jag ser inte honom som en pojkvän, mer som en tvång, eftersom att jag är tvingad att vara med honom så fort jag har en ledig stund.
Jag ser inte mig själv som en person längre, mer som en robot som inte har några känslor själv, utan som kännder det som andra vill att den ska känna.
Jag försöker att strunta i det, men det är jobbigt. Det börjar bli för mycket nu.

Varför är det okej att han sitter en hel dag framför datorn, men jag får inte sitta fem min när jag kommer hem?

När jag kommer hem från jobbet så mår jag ofta ganska dåligt och behöver en stund att varva ner och smälta allt.
När jag kommer innanför dörren så hälsar jag på Jens, pussar honom och kramar honom och myser lite med katterna. Sen sätter jag mig en halv min, och sen börjar han skrika. och självklart skriker jag tillbaka. Sen låser jag in mig någon min, gråter en skvätt och sen kryper jag ut och ber och förlåtelse..

Varje dag får jag höra att jag är en värdelös flickvän, att jag bara tänker på mig själv , att jag förstör honom och hans liv.
Att jag är otrogen, till och med på jobbet, och speciellt om jag råkar ha min mobil i fickan en hel dag så att han inte kan kolla den. och här om dagen va jag tvungen att gå till jobbet för att jag började bli fet..

Jag vet att jag inte alltid är snäll. Att jag kanske är lite trött och sur för ofta, men är det konstigt?

Jag blir iaf glad när jag får sova och tänka mina vackra tankar på det livet som jag vill ha eller det livet jag en gång levde.
När jag tänker på mina vänner och kärleken i allmänhet.

Många sitter nog nu och tänker att jag är dum i huvudet som stannar hos honom.
Men jag har valt att göra det, för jag vet vilken bra kille han kan vara, och det håller jag fast vid, ett tag till iaf.
Jag hoppas att han kan förändras, även om jag vet att han har varit så här i många år..

Skulle han se det här skulle jag vara död, inte bokstavligt för hoppningsvis, men iaf.

Hoppas att jag får titta på film med Ellen och Sandra sen :)

Och ge mig fredag<3 Den här helgen ska han inte få förstöra!!
Hoppas vi ses..

PUSS på mina fina vänner, och en extra puss på er<3
PRUTT på alla fula ord och männsikor som finns i mina tankar..

Fri som en fågel, fri som en fågel!
För jag ska åka jorden runt med min syster, för geografi är hennes starka sida!!
Åh, lillasyster<3