Klockan är kvart i sex nu och jag har inte somnat än..  Jag är så trött på att inte kunna sova nu.. Jag får ingen ro känns det som. Jag är hur trött som helst, men så fort jag är på väg att somna så får jag panik nästan. Har känt mig jätte deppig senaste dagarna också, men jag vet inte varför..


Känns som att vart jag än vänder mig så är det bråk. Här hemma är det bra (mesta dels iaf) men allt gamalt som vi aldrig reder ut ligger kvar. Och det går inte att lösa, för vi kan inte prata. Han skrämmer mig.. Men jag vet ju varför det är som det är.
Bråket mellan Ellen och Johanna gör också ont. Känns som att jag "sviker" den ena om jag är med den andra osv. Men jag älskar dem båda och jag vill ju vara med dem. Jag vet också att de inte känner så, men det känns konstigt för mig.
Jag har dåligt samvete för att jag inte lyssnar på mina föräldrar och ändå så gör de så otroligt mycket för mig.
Jag mår dåligt för att jag inte har orken att höra av mig till vissa vänner, och för att jag inte får höra av mig till vissa.



Mitt hjärta bultar som bara den, kanske dax för en attack igen?


Jag är svag, men jag är fan starkare än ni tror, för jag tänker inte ge upp!
Även om jag kanske borde?
(och nej, jag snackar inte självmord..)