"Nu ska vi sova" - Jag förstör tydligen vårat förhållande om jag inte sover när han vill..
"Nu ska vi gå hem" - Varför ska jag behöva gå hem om jag har jätte kul? Tror han att jag gillar att sitta här?
"Nej du får inte vara med dina vänner, du va med dem några timmar igår" - ehm?
"Nej jag får inte gå ut för jag är sjuk, du ska vara hemma med mig" - varför ska jag lida för att han är sjuk?
"Nej du får inte sova hos din pappa fast du måste vara där kl sju imorn" - Nej det är ju bättre att jag går dit i snön, utan vinterskor osv. Och sen att jag blir sjuk, det är ju inget problem.


Killen är sjuk och jag börjar känna att han begränsar mig i livet.
Det finns så mycket jag vill göra, men som jag inte kan bara för att jag har honom..
Har börjat sakna singellivet nått fruktansvärt nu. Inte för att jag skulle vilja hålla på med någon annan, verkligen inte. Men för att det finns så mycket jag vill göra. Jag vill utveckla min dans, men det går ju inte för vi kan inte flytta.. Jag vill kunna vara med mina vänner utan att behöva vara rädd för att fråga om jag får. Jag vill kunna sova hos mina föräldrar när jag vill, utan att behöva fråga någon. Och jag vill kunna få prata med vem jag vill utan att någon ska bli sur!

Här om dagen så satt jag och spelade spel med Kim på msn, vi pratade inte förutom när vi skrev typ "fan då" eller "haha" när vi vann eller förlorade, men ändå så va han sur en hel dag sen. Och jag orkar inte sånt! Jag vill inte ta sånt, men ändå så gör jag det.

Sen en annan sak som vi bråkade om idag. Jag sa att det va hans tur att diska. Då sa han "Nej det är fan din tur, det är du som använder mest disk.." (Han syftade på mina fyra temuggar mot hans två, men sen att han äter mat varje dag och inte jag, det spelar ingen roll.) Då sa jag att jag diskade förra gången. Han - "ja, men jag diskade innan det.." Okej? Han - "det va jätte mycket disk då". Jag orkade inte säga att han diskade i fredags och att jag har diskat varje dag sen dess, så jag sa bara att det va jätte mycket disk när jag diskade också så han fick göra det nu. Och då började han tjafsa om att det inte va lika mycket och att han inte tänkte diska iaf. och sen sa han " jag brukar diska ibland, visst du gör allt annat också men du märker ju aldrig när jag diskar.."
Jag blev så jävla sur så jag bara gick. KONSTIGT NOG!?

Som sagt, jag tycker att jag har väntat länge nog på en förändring. Visst det har blivit lite bättre, jag får ju gå ut själv och jag får ju vara med mina tjejkompisar någon timme i veckan.. LOL. Men jag orkar inte mer, blir fan helt förstörd.

Idag, när jag satt och grät för att jag mådde riktigt dåligt och bara ville vara för mig själv så sa han bara " bara så du vet så är det ingen som tycker synd om dig!" - som att det va det jag ville? Jag ville bara få vara ifred och att han skulle sluta reta upp mig ännu mer.. Men han fattar ju inte..

- Älskling, jag vet att jag kan vara riktigt grinig. Men tycker du inte att det finns anledningar att vara det kanske?

Nu ska jag gå och lägga mig,