idag är jag sjukt seg! har sovit sammanlagt fem timmar under hela helgen :O

I fredags va det party med tjejerna som gällde! det va jag, Johanna, Catrin, Ellie och Elin. Och sen kom Emil också :)
förfesten va jätte kul, mycket prat och skratt som alltid<3
Och sen va det krogen som gällde, först va det hur kul som helst, vi dansade och röjde satan. Men efter typ en timme så blev jag spyfärdig, bara så där :S Konstigt! Men jag bestämde mig för att gå hem iaf. Och på vägen hem mötte jag en stupfull Jens. Eftersom att jag blev så besviken på honom för att han lovade mig att komma och dansa med mig, men inte gjorde det, så sa jag det till honom. Och sen sa jag att jag skulle gå hem för att jag inte mådde bra men att jag ville att han skulle stanna med sina kompisar. han ville inte stanna, men jag lämnade över honom till hans kompisar och sa hejdå. Sen kommer han hem efter typ en timme och skriker och är jätte sur för att han hade sprungit runt på stan och letat efter mig :P Och så hade han fått för sig att tjejerna hade sagt massa saker till honom som dem inte hade. Och så hade han gjort massa annat idiotiskt också :S Sen så va han helt störd hela natten,men tänker inte skriva vad han gjorde.

Lördagen,
I lördags skulle jag upp jätte tidigt för att gå hem till pappa och hjälpa honom med lite små saker. Sen blev jag kvar där tills mina farbröder med flera kom dit. det va jätte trevligt :) Sen när dem skulle på julbord så tog jag och Elin bussen hem till mig. När vi kommer in stinker det i hela lägenheten efter fredagens rabalder och Jens ligger i soffan och är bakis som ett svin och kommer inte ihåg någonting av gårdagen.. Vilket kanske var lika bra för honom. Men vi sätter iaf gång och städar och lagar mat. Och efter maten vilade vi 30 min innan vi var tvugna att göra oss iordning för att Jens kompisar skulle komma. Men sen när dem väl kom så kände jag att det blev lite mycket så jag ringde till Johanna som kom och hämtade mig och Elin och så åkte vi till Bubba. det va trevligt, fast jag höll på att somna hela tiden så vi va inte där så länge. Sen när vi kom hem (Elin sov hos oss) så la vi oss i sofforna och kollade på film, sen sov jag en timme innan jag blev väckt av Ellen som ringde. Kommer dock inte ihåg vad hon sa eftersom att jag halvsov.. efter det så kunde jag inte somna om på flera timmar, men sen när jag väl lyckades så fick jag iaf sova en timme innan det var dags att gå upp igen..

Söndagen,
Gick ju upp ganska tidigt idag, efter bara två timmars sömn, inte kul, men jag va ju tvungen eftersom vi skulle åka till bodaborg med mamma. Det va kul, förutom att Elin och Jens bråkade hela tiden och att jag hade velat vara mer med mamma. Sen när vi kom hem så va det bara att sätta på sig varma kläder och gå till rosvalla för att kolla hockey.  Nyköping vann, men de spelade sjukt dåligt tyckte jag. Och sen fick vi skjuts hem av pappa och farbror. Sen åkte Elin hem till norrköping, och nu sitter jag här och håller på att somna.. Zzzz..


Helgens dagar har varit bra, dock har ju nätterna varit värre. Hoppas på att få sova lite i natt.
Men iaf, PUSS på att lillasyster va hemma och att tjejerna är underbara <3
Och en lite mindre puss på att Jens fick festa på första gången på en månad ;)


Jag och Jens har 6 månader idag <3

Jag skriver mycket dumma saker när jag är sur har jag märkt.
Ni som läser, ta inte allt för seriöst. Jag skriver ju om hur jag känner, men det är svårt att sätta ord på det ibland och det blir kanske lite fel. Men jag skriver ju trotsallt för att få ur mig det jag känner och inte för att folk ska läsa och tycka synd om..
Så ta det med en nypa salt gottfolk!

Sover hos pappa i natt.

Nu har jag pratat med Jens. Blev inte så jävla bra kanske, men det var ju väntat, så vad gör man?
Jag blir så trött.. suck!
Han vägrar ens lyssna på vad jag har att säga, och lägger över det på mig. Och då blir jag så ledsen så jag får inte fram vad jag ville säga helt, så det blir missförstånd för hela slanten..
Just nu är jag så ledsen så jag orkar inte skriva ens..


Kul att han stängde av mobilen också..
Det va ju så bra..? :(

/M

"Nu ska vi sova" - Jag förstör tydligen vårat förhållande om jag inte sover när han vill..
"Nu ska vi gå hem" - Varför ska jag behöva gå hem om jag har jätte kul? Tror han att jag gillar att sitta här?
"Nej du får inte vara med dina vänner, du va med dem några timmar igår" - ehm?
"Nej jag får inte gå ut för jag är sjuk, du ska vara hemma med mig" - varför ska jag lida för att han är sjuk?
"Nej du får inte sova hos din pappa fast du måste vara där kl sju imorn" - Nej det är ju bättre att jag går dit i snön, utan vinterskor osv. Och sen att jag blir sjuk, det är ju inget problem.


Killen är sjuk och jag börjar känna att han begränsar mig i livet.
Det finns så mycket jag vill göra, men som jag inte kan bara för att jag har honom..
Har börjat sakna singellivet nått fruktansvärt nu. Inte för att jag skulle vilja hålla på med någon annan, verkligen inte. Men för att det finns så mycket jag vill göra. Jag vill utveckla min dans, men det går ju inte för vi kan inte flytta.. Jag vill kunna vara med mina vänner utan att behöva vara rädd för att fråga om jag får. Jag vill kunna sova hos mina föräldrar när jag vill, utan att behöva fråga någon. Och jag vill kunna få prata med vem jag vill utan att någon ska bli sur!

Här om dagen så satt jag och spelade spel med Kim på msn, vi pratade inte förutom när vi skrev typ "fan då" eller "haha" när vi vann eller förlorade, men ändå så va han sur en hel dag sen. Och jag orkar inte sånt! Jag vill inte ta sånt, men ändå så gör jag det.

Sen en annan sak som vi bråkade om idag. Jag sa att det va hans tur att diska. Då sa han "Nej det är fan din tur, det är du som använder mest disk.." (Han syftade på mina fyra temuggar mot hans två, men sen att han äter mat varje dag och inte jag, det spelar ingen roll.) Då sa jag att jag diskade förra gången. Han - "ja, men jag diskade innan det.." Okej? Han - "det va jätte mycket disk då". Jag orkade inte säga att han diskade i fredags och att jag har diskat varje dag sen dess, så jag sa bara att det va jätte mycket disk när jag diskade också så han fick göra det nu. Och då började han tjafsa om att det inte va lika mycket och att han inte tänkte diska iaf. och sen sa han " jag brukar diska ibland, visst du gör allt annat också men du märker ju aldrig när jag diskar.."
Jag blev så jävla sur så jag bara gick. KONSTIGT NOG!?

Som sagt, jag tycker att jag har väntat länge nog på en förändring. Visst det har blivit lite bättre, jag får ju gå ut själv och jag får ju vara med mina tjejkompisar någon timme i veckan.. LOL. Men jag orkar inte mer, blir fan helt förstörd.

Idag, när jag satt och grät för att jag mådde riktigt dåligt och bara ville vara för mig själv så sa han bara " bara så du vet så är det ingen som tycker synd om dig!" - som att det va det jag ville? Jag ville bara få vara ifred och att han skulle sluta reta upp mig ännu mer.. Men han fattar ju inte..

- Älskling, jag vet att jag kan vara riktigt grinig. Men tycker du inte att det finns anledningar att vara det kanske?

Nu ska jag gå och lägga mig,

Jag har tänkt lite på det där med lycka.
Jag personligen kommer nog aldrig att bli lycklig, jag är för omständig och vill ha för mycket i livet.
Jag söker ständig förändring för att inte bli uttråkad.
Eller egentligen så är jag lycklig, jag vet det bara inte alltid.
Jag har ju vänner som jag vet alltid finns för mig, så jag behöver aldrig vara själv. Jag har en underbar familj som kommer så fort jag piper. Haha. Vet att det låter skumt, men det är faktiskt så, och det är jag väldigt tacksam för. jag är inte rik, men jag har iaf pengar så att jag kan leva för dagen.
Och sen att jag är tok deprimerad väldigt ofta, det är nog mest mitt eget fel. För att jag inte kan se allt som finns omkring mig, alla små saker. Men sån är jag. Hoppsan kan man säga.


Hur som helst.
Vissa kan ju göra vad som helst för att finna den lyckan dem vill ha, och det är oftast dem som får den.
Men jag tänkte på en sak med det. Om tex jag skulle uppfylla min lilla dröm som jag har i mitt huvud, som jag har gått runt och bara varit glad för nu i flera dagar, så skulle jag säkert vara överlycklig för stunden. Men sen efter ett tag så skulle jag nog vara lika deprimerad igen. För vad gör man när man har hittat lyckan? När man har den i handen och kan säga att "jag har hittat den och den är min", är man verkligen lycklig då?
Som jag sa, jag skulle nog inte vara lycklig. Det låter väldigt fel när jag säger så, jag skulle vara väldigt glad, verkligen, men lycklig vet jag inte.
Jag tror att för många, för mig, så ligger nog själva lyckan i att leta efter den. För det är ju där spänningen finns. Eller?

Jag är så jävla sur.
Tycker det är så dålig stil av honom att säga till mig att jag inte bryr mig om honom och hans problem.
Fattar han inte hur mycket jag har gjort för honom? För oss?!
Och det är hans eget jävla fel att det blev som det blev, jag tjatade på honom om att det här kunde hända men han ignorerade det. Och sen när det väl hände så fick jag lida för det. Jag sitter fan inne med honom hela dagarna, och sen om ahn heldre vill spendera dem med sin dator än med mig, det är väl hans problam, jag har funnits här iaf.
Men om jag vill gå ut med min vän, för att finnas där för henne när hon är rädd, då blir det ett jävla liv..
Men jag gör som jag alltid gör, sväljer det och går vidare. Även om jag vet vad det kommer sluta i. Som alltid annars.
Jag tröttnar, vill gå min egna väg och sen är det slut, kapputt helt enkelt.
Synd bara för jag älsar honom...

Jag är på sjukt bra humör, allt känns bra, det känns nästan som när man är nykär. Den där lite pirrande känslan inför den nya dagen. Och visst finns depritionen där. Men den är inte lika tydlig. Kanske är jag nykär? Kanske i livet? Känns toppen i vilket fall.
Sen har jag ju en liten hemlighet också, som ingen får veta. Lite drömmar som bara får mig att le. Och kanske att dem en dag slår in? Men det tror jag inte, och jag vet inte ens om jag vill det. Vissa drömmar är bäst som drömmar. Drömmar som man bara ler av. Sjukt härligt <3




- Du är en superstar, och du vet om det.
- Du är sjukt snygg, men vet du det?
- Du får mig att sväva, hur gör du?
- Du gör mig glad, och du är bäst på det.

Människan är av naturen en elak varelse, inget man kan göra åt.
Hur mycket man än försöker så kan man inte få bort all ondska.
Människan är ett rovdjur, ett rovdjur som sprider revir och gör allt för att ingen okänd ska tränga igenom.
Skulle någon tränga igenom revirets gränser så blir det genast en konflikt om  vem som är den mest dominanta, vem som bestämmer, vem som ska stanna och vem som får gå.
Men det är inte alltid de som vill ha just den här platsen som kan bestämma det. Ibland kan det vara upp till reviret.
Och i sånna situationer så är det bara att hoppas att reviret gör rätt val.
För det är inte alltid säkert att det är den mest dominanta av de båda revirsökarna som passar bäst till just det här reviret..

Men sen är det kanske inte heller så säkert att man stannar i sitt revir hela livet. För tröttnar man så kan man gå vidare till ett annat. Ibland är det svårt och ibland är det lätt att byta, men det går iaf att byta revir.

Jag har hittat en plats, där jag har spridit mitt revir. Och jag planerar inte att byta, för jag älskar mitt revir. Och jag kan lova, att om någon skulle försöka ta över det så skulle jag slåss in i det sista för det.

 Men jag kan hålla med vargen om en sak, ring anticimex ffs!