Mitt i natten.
Okej, nu har jag som de flesta också skaffat mig en blogg.
Mest för min egen skull, för att jag ska få ur mig allt som jag bär omkring på.
Just nu är jag på jobbet och är lite smått frustrerad.
Men kära sambo har tydligen bestämt sig för att inte svara när jag ringer eller skickar sms.
Jag undrar vad han håller på med, har inte hört av honom sen klockan tio igår kväll.
Det ger mig en liten smått konstig känsla i magen tyvärr.
Idag när jag som vanligt stod i mina egna tankar här och tänkte på världen i allmänhet så kom jag att tänka på vilken tur jag egentligen har, jag tror att jag är väldigt lyckligt lottad.
Visst finns det stunder då jag känner att allt går åt pipsvängen och jag bara skulle vilja hoppa framför första bästa tåg, men det finns alltid något som hindrar mig.
Tex, min underbara familj. Visst de är inte normala någonstans, men det är nog därför jag älskar dem så mycket, för att de inte är som alla andra.
Sen har jag mina otroligt underbara vänner, vissa bra och andra bättre, men dem betyder iaf allihopa :)
Och sen att jag ändå har det rätt bra iaf med Jens, det är bara en liten bonus.
Visst finns det stunder så jag väldigt gärna skulle vilja möblera om hans lilla nylle, slänga hans dyrbaraste saker åt helvete och bränna honom på bål (A), men bara man tänker på de där riktigt bra små stunderna så brukar det ordna sig iaf. Tur det!
Upptäckte en liten skrämmade sak idag också.
Jag stod här vid datorn, eftersom att det inte finns något att göra, och kollade runt lite på nätet när jag hamnade på bikten. (kanske skulle tillägga att jag är lite smått depresiv idag)
På bikten hittade jag ett inlägg som beskrev precis vad jag kände, in i minsta detalj.
Allt som snurrar i mitt lilla huvud fanns med! Det va lite läskigt när man läste det, för det va precis som att jag skulle kunnat skrivit det. Det va allt från den här personens barndom till dagens problem.
Kanske det va min själsfrende? vem vet..
Aja, nu ska jag springa bort till reduceringen (stavas) innan det rinner över..
Tänk om något har hänt..?!
God morgon!
Mest för min egen skull, för att jag ska få ur mig allt som jag bär omkring på.
Just nu är jag på jobbet och är lite smått frustrerad.
Men kära sambo har tydligen bestämt sig för att inte svara när jag ringer eller skickar sms.
Jag undrar vad han håller på med, har inte hört av honom sen klockan tio igår kväll.
Det ger mig en liten smått konstig känsla i magen tyvärr.
Idag när jag som vanligt stod i mina egna tankar här och tänkte på världen i allmänhet så kom jag att tänka på vilken tur jag egentligen har, jag tror att jag är väldigt lyckligt lottad.
Visst finns det stunder då jag känner att allt går åt pipsvängen och jag bara skulle vilja hoppa framför första bästa tåg, men det finns alltid något som hindrar mig.
Tex, min underbara familj. Visst de är inte normala någonstans, men det är nog därför jag älskar dem så mycket, för att de inte är som alla andra.
Sen har jag mina otroligt underbara vänner, vissa bra och andra bättre, men dem betyder iaf allihopa :)
Och sen att jag ändå har det rätt bra iaf med Jens, det är bara en liten bonus.
Visst finns det stunder så jag väldigt gärna skulle vilja möblera om hans lilla nylle, slänga hans dyrbaraste saker åt helvete och bränna honom på bål (A), men bara man tänker på de där riktigt bra små stunderna så brukar det ordna sig iaf. Tur det!
Upptäckte en liten skrämmade sak idag också.
Jag stod här vid datorn, eftersom att det inte finns något att göra, och kollade runt lite på nätet när jag hamnade på bikten. (kanske skulle tillägga att jag är lite smått depresiv idag)
På bikten hittade jag ett inlägg som beskrev precis vad jag kände, in i minsta detalj.
Allt som snurrar i mitt lilla huvud fanns med! Det va lite läskigt när man läste det, för det va precis som att jag skulle kunnat skrivit det. Det va allt från den här personens barndom till dagens problem.
Kanske det va min själsfrende? vem vet..
Aja, nu ska jag springa bort till reduceringen (stavas) innan det rinner över..
Tänk om något har hänt..?!
God morgon!
Kommentarer
Trackback
